det är bara början

Idag kändes det verkligen som sommaren är påväg. Jag gick upp till jobbet imorse och på vägen hem fick jag gå i t-shirt. Allt var varmt och grönt. Det kändes verkligen som sommaren förra året när jag vandrade upp och ner för den där nedrans backen. Nu ska jag se till att börja njuta. Även om solen försvann när jag kom hem och tänkte lägga mig ute. Jag la mig vid tvn istället och som vanligt när jag tar en middagslur är det omöjligt att komma upp. Men jag tvingade mig upp och kokade kaffe och nu börjar jag vakna till liv. Här ska städas och pysslas.

Imorgon kommer mamma och ska leka med mig hela dagen. På kvällen välkomnar vi sommaren med dans!

Glädjerus? Nej.

Lägenheten är städad, opponeringen klar och.. ja. Det känns tomt. Dessa två dagar har jag fått säga hejdå till väldigt många. FÖR många. Det är inte kul någonstans. Jobbigt och hjärtslitande. När man hoppade ur gymnasiet var man så lättad att plugget (läs:skiten) var slut och man tänkte inte längre än näsan räckte. Nu vet man att det kommer dröja innan man ser vissa. Om ens!

Usch, det är lite sorgens vecka. Men också lättnadens. Jag tar det som det kommer.. Nu ska här handlas med Sandra.

jobbigt

Nu bor jag inte längre i min lägenhet. Det känns tråkigt. Men nödvändigt.. Jag har sovit första natten i mitt nya tillfälliga hem och jag sov väldigt bra! Efter en dag i högt tempo var jag ganska nöjda när jag lade huvudet mot kudden vid halv tre tiden inatt. Nu sitter jag på skolan med Lina. Det är verkligen de sista krafterna som går åt till denna opponering. Jag vill bara ha sommar..
men först måste jag göra klart det här, och städa lägenheten.. usch.

behöver en spark

Igår hade vi den årliga grillningen ute i Granlo. Solen lyste och senare ännu klarare med sin frånvaro. Men det var mysigt ändå. Kan inte bli annat med mina fina vänner. Kameran är dock kvar där så bilder får det bli senare.

Nu sitter jag bland kartongerna och funderar på vilket av följande två jag har mest lust till att göra.
- Skriva ihop en opponering
- Packa mer

Båda två är så himla oattraktiva i mina ögon så jag dricker lite kaffe och bestämmer att jag ska göra en kaka. Min kära flytthjälp kommer upp ikväll och nåt måste dom väl ha för att dom hjälper till? Imorgon gäller det och jag hoppas det kommer gå smidigt. Usch för att flytta.

Den här dagen kommer bli lång känns det som, regnet gör inte det hela bättre.

I'm in a hurry cause they´re waiting down in hell

Alltså hur bra blev inte min tisdag igår? Satt sömnig och jäklig på "fokusgrupp" i skolan och när 45 min gått slutade jag som vanligt lyssna och tyckte bara alla kunde göra detsamma så man kunde få gå hem. Då ringer en nitisk lillasyster som vägrade förstå att jag var upptagen fast jag avvisade henne. Började fundera om det kanske hade hänt nåt så jag sprang ut och svara. OCH DÅ!, mina kära vänner. Säger hon följande: "jag sitter på tåget på väg hem från Gävle och fick för mig att sitta kvar och komma upp till Sundsvall". JAJAJA! Två timmar senare hämtade jag henne på stationen. Som väl var fick jag då med mig ett sällskap till soptippen och efter mååånga varv hade vi fått ur allt ur bilen. Sen handlade vi mat och hämtade Sandra. Brummade upp till Norra Berget och deltog i Pricka-tiden-loppet. Vet dock inte hur bra vi prickade, det får vi se idag.

När jag och Jenny kom hem åt vid dipp å grönsaker och spelade mitt nyinköpta bilspel. Som vanligt så slutade vi spela när Jenny förlorade. Ni kanske då förstår att det var ganska omgående ;)

Nu kokar köttsoppa och uppsatsläsning väntar! Hade tänkt lagt mig i solen men den verkar ha avvikit från Södermalm. Dåligt.

Jenny har åter åkt till Gävle :(

trött

Lägenheten börjar nu sakta likna ett skal. Usch, det här med flytt är inte särskilt attraktivt i mina ögon. Fördelen är väl att man gör regelbundna rensningar så mycket skit hinner jag ju knappast samla på mig. Det som också tar emot är att jag vet att inom 4 månader kommer jag behöva flytta igen. Fast efter det ska jag bannemig stanna på ett och samma ställe länge. Undrar bara vart det blir?

Uppsatsen är nu inskickad i alla fall och jag har varit en klubbad säl idag. Försökte mig på en fika på stan men smet snabbt upp till Emma och Maja för att vila ögonen lite, fortsatte även när jag kom hem. Nu på kvällskvisten har jag gjort ett ryck i flyttningen tecken så det känns bra. Imorgonbitti ska jag premiärbesöka Sundsvalls soptipp. Hoppas den inte är krånglig. Då bränner jag hem till Långtå och dumpar skiten.

Så om någon är intresserad av prylar/blommer så finns det att tillgå här! Det mesta kommer annars ryka.


hur hamnade vi här?

Jag är ju som alla vet en väldigt tuff och härdad människa. Sällan jag visar känslor överhuvudtaget. Man har kallat mig Stålkvinnan och Fröken Oberörd.. Eller?
Så blödig som jag är nu har jag dock aldrig varit. Efter att endast pallat två timmar i skolan idag så gick jag hem för att vila och funderade över diverse när jag plötsligt kände tårarna trilla över kanten. De senaste veckorna har vi suttit på skolan dag ut och dag in. Tillsammans. Hela tiden. På kvällarna har vi tittat på tv och ätit mat. Tillsammans. Men nu är det slut. Aldrig mer kommer vi sitta tillsammans i skolan. Aldrig kommer vi värma äcklig matlåda och aldrig mer bestämma solpaus tjugo i tre. Ever again. Jag gillar inte den tanken.


Insatsen är skickad. Kvar är tomhet.


ja ja vill!

Sådär! Plånkan is back! Dock i spridda skurar. Leget och Visa-kortet befinner sig på en ort och plånboken fick jag hämta på stan. Det enda som tillsynes saknas är mitt fulla rabattkort på Sushi. Jag hade en gratis sushilunch på det! Aaaaah. Take my eyes but not my card.

Jaja det blev ju bra ändå till slut. Nu har jag vart på handledning och borde sätta mig att gå igenom uppsatsen.. men jag orkar helt enkelt idag. Det får bli early in the morning i morgon. Ikväll ska vi mysa hos Lina. J



Föresten, jag är blond.

luft i lungorna

Den här dagen kraschade vid ungefär lunchtid. Någon lycklig själv blev ägare till en röd fin plånbok med alla MINA kort och enkronor i. Jag är ledsen...

Kvällen vart bättre dock. Förbättrade min tid på Vårruset med över fem minuter. Mina nya skor ger resultat alltså. Första året vi fikade ute också. Alla andra år har varit svinkalla och blåsiga. Detta år var blåsigt men inte svinkallt. Nu har jag bäddat ner mig i sänge och ska somna till lite Nikolaj och Julie. Imorn väntar en stor dag. Men givetvis också uppsatsskrivande. Tre år i skolan börjar nå sitt slut. Det är ungefär det jag gått och tänkt på hela dagen.. Jag gillar inte det..


trasig skiva

Det är tur man har folk som bryr sig och orkar lyssna på mitt tjat om uppsatsen. Snart ska jag ner på skolan igen..

Igår hade jag och Lina middagsdejt i vanlig ordning när vi är gräsänklingar. Sen kom Maja och Sandra med.. Äntligen är Maja tillbaka i Sundsvall. Men snart kommer ju både hon och Emma flytta. Det här känns konstigt. Jag har inte orkat tagit detta till mig. Det enda jag har i sikte är slutet på uppsatsen, jag kommer förmodligen få en chock när jag inser att uppsatsen tagit med sig Maja och Emma och dragit söderut.. Tråkigt. Men vi tänker inte på det än. Ikväll är hela gänget samlat när vi ska springa vårruset.

win or lose

Idag är jag otroligt grinig. Kan tänka mig att det var den här stilen jag körde på när jag var "tonåring" som enligt min familj var en hemsk tid. Lyckligtvis gick den över och förhoppningsvis gör också den här perioden det. Förslagsvis på måndag. Men det är så tungt. Att dra en C-uppsats helt själv är fan jobbigt! Men man får väl tänka på alla muskler man får under tiden.

Idag skiner solen i alla fall, inte för att jag kommer se den förens vid nedgång, men bara tanken av att den lyser utanför gör att det hela känns lite bättre. I övrigt väntar jag bara på att jag ska nå bristningsgränsen. Det känns som att slut på tvål på toaletten är det som räcker för att få mig att hysteriskt bryta ihop eller bryta upp och skratta hejdlöst. Det är ett lotteri. Jag hoppas vi slipper erfara vilket av de två jag kommer göra.

den är fiin, den är min!

Så har jag hunnit med att åka från Sundsvall->Söderhamn->Gävle->Söderhamn->Sundsvall på ungefär lite mer än ett dygn. Kvar blev Elvis och lill-bmwn.. Det var jobbigt. Men med mig hem fick jag Nordde och en vit fin sprutt-i-bang-bang-polo. Jag är mäkta stolt. Jag och mamma klarade en bilaffär helt på egen hand, utan karlars inblandning (i princip, bortsett från hetsiga telefonsamtal). Det känns bra, vi kommer nog få det fint, min bil och jag. Nu är det bara Elvis som saknas sen är familjen komplett!

Nu sitter jag i skolan, jag har inte haft skriv-blockering sen jag vet inte när, för kanske två veckor sen.. men nu är den tillbaka. Så fort jag känner att tiden kanske kanske räcker till så saktar jag ner. Nej skärpning! Som tur är ska jag på handledning snart och då kommer jag säkerligen få händerna full igen. Att hon alltid ska massakera och vända ut och in på min uppsats, äre så noga verkligen? Svaret är nog tyvärr ja..


crap here

Efter att jag och My traskade hem vid halv tio tiden igår från skolan tänkte jag att jämars vilken sovmorron jag ska bjucka mig själv på nu. När vaknar jag då? Jo tjugo över sju... Men jag kämpa kvar i sängen till halv nio i alla fall. Ringde mamma och prata bort lite tid eftersom jag vet att hon är alltid uppe. När jag vridit mig så pass många gånger att lakanet liknande en vit mask mitt i sängen klev jag upp.

Jag har bara så mycket som kikat in på skolan en snabbis idag. Kluddrade och scrollade lite på uppsatsen sen gick jag och parkera mitt arsel för att vara hårmodell. Det var en lång och varm eftermiddag. Öronen blir som två infravärmare innan håret behagar torka. Väl klar fick jag en blomma som tack och iväg gick jag. Hann inte mer än tjugo minuter utanför dörren när en mås bestämde sig för att lägga en kabel, på min hals!! Som tur var pratade jag med Lina i telefon så jag kunde direkt beklaga mig för henne och göra det hela lite mindre förnedrande. 5 meter bort stod nämligen en fotbollspublik och hejjade. Dom måste ju tyckt det var lagomt kul att se en mås braka ner en lort mitt på en tjej som hade till synes väldigt festfixat hår. Skämmandes småsprang jag till bilen.

Nu är jag hemma, nytvagad och ska snart gå ner och handla. Får middagsbesök, som kompensation för den inställda grillningen. Sen ska vi gå till fina Pernilla. Som jag saknar.






Av färgen på bajset att döma så verkar måsen vara vegetarian...


ja jag är dramatisk

Den här fredagen kommer inte bli som alla andra. Förra fredagen mös jag i soffan med Emma och Sandra. Vi käkade chips och dipp och tittade på film. Den här fredagen sitter jag, My, Sandra och Emma (2) i skolan och studerar för tillfället. Snart åker Emma och Sandra hem till sitt för att avnjuta en middag med deras karlar. Kvar blir jag och My. Vi har ätit middag i skolan och kommer sitta kvar här tills mörkret lagt sig förmodligen. Med oss har vi choklad, chips och ungefär 10 kilo litteratur. Det kommer sannerligen bli en fredag vi sent kommer glömma.

Kristin min böna påminnde mig om att man får inte stressa så att håret faller av. Får man en varning innan det händer? Undra ja. Annars finns det ju väldigt fina peruker på skämtbutiken i stan.

Mätta och belåtna fortsätter vi. Hejja hejja!

det drar ihop sig

Varje dag känns det som det blir mer och göra och mer oklarheter. Just nu känns det som jag aldrig kommer bli klar. Sitter i skolan och förmår inte att gå hem fast jag suttit här hela dagen. För jag vet att när jag kommer hem så kommer c-uppsatsen vara det enda jag tänker på, och att jag borde sitta i skolan. På kvällarna kan jag inte somna för jag vill skynda mig att somna så jag hinner med allt jag ska göra morgon efter. Två dagar i rad nu har jag sovit över minst en halvtimme fast jag haft larmet på. Det tar alltså minst en halvtimme för mig att höra larmet.

Hur vet man att man gjort rätt? Jag vill ha en mall att gå efter. Helst ett program som automatiskt säger ifrån om jag gör något fel.

Aaaaah låt tiden stanna ett tag!

RSS 2.0